hjältemod
Att våga släppa greppet. Helt. Då sviker man hoppkänslan och accepterar läget. Man låter verkligheten hinna ikapp. Man slutar fly till den idylliska fantasibubblan. Man går vidare. Ändå vill man inte. Man skjuter det framför sig. Man vill inte möta slutet på riktigt. Känns nästan som att man inte riktigt vet hur man egentligen stänger boken. Man vill kanske inte veta. Man låtsas att man inte förstår. Man vägrar möta konsekvenserna - och, vägrar inse att att inte handla ockå är ett beslut. Man bråkar med tanken och söker lättaste utvägen. Hållbarhet och långsiktigt tänkande vill man helst blunda för. Fast man inser tillslut att det inte funkar. Man gillar att tänka och rymma sina bekymmer i hemlighet. Man vill spåra ur. Man vill tappa och fånga kontrollen på samma gång. Man kan skriva tusen ord och hålla på i en evighet. Problemvinklarna tar aldrig slut och man vet inte längre vad man ska tro. Man önskar att man kunde flyga. Och fixa allt.
Tack gode Gud för att jag fått vänner som har hjältepersonlighet.
