Pling
Det är inte så lätt som det låter och jag mår illa av att det inte går att ändra. Jag antar att jag måste lägga upp en plan som vanligt - fast det är min tionde plan (minst). Det här var ett svårt projekt känner jag. Dessutom är min skalle fylld med idéer som jag nästan borde skriva ner innan tankspriddheten tar över igen. Och vet ni, jag har för första gången på länge tagit det lungt. Bara träffat kompisar hela dagarna, lagat mat och gjort det jag känner för. Det är en skum känsla. På samma gång har jag småjobbat lite då och då på något av mina 118 projekt, men bara för att jag känner för det eller tycker det är roligt. Det var 15 minus när jag gick ut i förmiddags och när jag sprang till ICA och handlade funderade jag för ett ögonblick på att stänga in mig i lägenheten de sista tre lediga dagarna innan skolan börjar (eller i alla fall i byggnaden - för imorgon ska jag tvätta i tvättstugan i källaren), men sen kom jag på massa jag måste göra - fast jag skulle ju kunna ringa (frestande). Faktiskt. Kom hit och hälsa på om ni vill, men jag kanske stannar inomhus. (jag köpte till och med en cola zero, som inte ens är särskilt god, ifall jag skulle tröttna på att göra något viktigt under min instängda period), (jag kan juförsig gå ut på balkongen jättesupersnabbt och andas), (och skulle jag verkligen vilja gå ut så gör jag väl det - det har liksom aldrig varit något problem att ändra någon plan i mitt liv direkt), (man ska göra som man känner och nu känner jag för att sortera tvätten inför imorn - inte, men jag lovade mig själv att börja senast nio, sju egentligen men)
Pling - plinga inte på dörren mer när jag sover
