CATTIS

Sen jag var liten har mitt favorttal varit fem. Fem som i femte september tänkte jag väl. Fem som i fem fingrar på en hand att skriva dagbok med. Kanske fem som en skolvecka lång eller fem som antalet atomer i en metanmolekyl. Lite fem som i 50 procent - ni vet när jag hoppar hage bland besluten och jag inte orkar fatta något avgörande som om hela mitt liv står på spel. Och när jag sålde drömresan fick man med två femmanlotter också. Fem som i skott - skotta - jag tror kylan åker snart och det blir vår. Känner ni inte att det är pyttelite varmare i luften och fåglarna kvittrar i säkert fem olika tonarter. Jag kunde hela femmans tabell först och hela mitt liv har jag tagit buss fem hem (nu har mitt liv ändrats, men ändå). Kan det vara så jobbigt? Pang! Fem liksom. (5 dagar)

Jag fattar inte hur det kan vara sådär. Jag skulle vilja stänga av tanken. För jag är världens lyckligaste men vill ändå gråta och skratta på samma gång. Det känns väl ungefär som smällare, eller fyrverkerier. Det är så fint men man får ont i öronen. Mest när man var mindre och liten - nej nu mera! Men va? Hahahaha mitt humör svänger som bara den. Jag bara skrek och så försvann allt och jag kan inte sluta skratta.