CATTIS

Årstidsskiftet är som en extremt utdragen semifinal i elitserieslutspelet i ishockey. Det är som att domaren lägger på förlängning efter förlängning, fast han inte får egentligen. Eller ingen kan väl säga att han inte får, eftersom det är han som bestämmer. Domaren bestämmer reglerna. Det spelar ingen roll om man vägrar acceptera en förlust när domaren har slagit fast det. Det går inte att ändra på. Vi behöver en superhjälte som kan avgöra någon gång. För vi vill inte ha snö när vi tror våren har kommit. Vi vill inte frysa längre.

Det blåste massor i Stockholm idag (jag köpte en present till ettan fast hon inte fyller år förrän om knappa två månader). Jag kom dit innan alla butiker öppnat. Så jag strosade runt i en timme. Det var kallt, men jag gillar staden jättemycket. Jag skulle faktiskt kunna tänka mig att bo där. Ganska gärna faktiskt. Jag hittade massor av fina hus. Men jag gillar min cykelstad också fast den inte är så stor. Och så tyker jag om att gå i affärer med Mary. Och sen snöade det här hemma på kvällen. Då mådde jag illa. Jag drack en liter cola, fast kolsyra är äckligt för jag har hört att det är bra om man är magsjuk och jag tänkte varför inte för säkerhetsskull är det bra, och åt mycket mat ändå. Jag jobbade hur mycket som helst med projektarbetet. Känns skitbra. Sen kom Macke och Micke och vi drog till McDonald's och träffade människor och käkade och.

PS. Det är någon som tänker på mig jämt för jag ser alltid såna sifferkombinationer. Ni vet typ 23:23. (Jag har redan sagt det här förut tror jag). Egentligen tänkte jag mest på vem den andra var. Jag tror jag vet. Sak nummer 3 (minst) som känns bra bara sådär nu på ögonblicket. Jag ska sova.