Idag har jag gjort sallad

Igår vaccinerade jag mig. Igår var jag i skolan. Igår hängde jag mest med Ewe och Mary. Igår var annorlunda. Igår hade jag baggyjeans som var för stora och skavde. Igår ryckte jag upp mig och tog beslut. Igår åt jag massor av chilinötter och jordnötter. Igår var jag på café. Igår hälsade jag på ICA. Igår sjöng jag. Igår pratade jag med människor. Igår var jag slow och tänkare. Igår snackade jag i telefon. Igår drömde jag. Igår mindes jag gamla tider. Igår var jag lättad. Igår var obekväm. Igår var förvirrande. Igår diskade jag jättelänge. Igår sa jag fel. Igår köpte jag frimärke och skickade brev. Igår hade jag en idé. Igår glömde jag bort mig. Igår hade jag skavsår. Igår åkte jag buss. Igår åkte jag bil. Igår var det halt. Igår läste jag bibeln. Igår bad jag. Igår var jag på stan. Igår använda jag fyra par skor. Igår funderade jag. Igår skrattade och log jag. Igår var jag fett lycklig (det spelade ingen roll). Igår drack jag kaffe. Igår kändes det som att jag inte pallade allt. Igår lagade jag mat. Igår saknade jag lite. Igår gick jag hela vägen till stan. Igår skickade jag sms. Igår velade jag. Igår var jag försenad som vanligt. Igår missade jag en sak. Igår tänkte någon på mig - mitt i natten. Igår läste jag om en tävling. Igår höll det på att bli vår. Igår var det varmt med dunjacka.

Idag snöar det. Skit!


Vattenmelon!


Jag har ätit ett kilo godis och helt paket mackor och russin och en morot idag (bland annat). Jag mår lite illa och har ont i magen (jag ska inte äta sån här mat egentligen). Kanske ska göra riktig mat nu eller skriva upp i min kalender vad jag måste göra imorgon eller diska.


Det var en bra idé från början. Vad är ditt problem? YES! Så sjukt skönt ibland alltså. Jag vill äta vattenmelon i varma länder och jag vill simma i saltvatten så håret blir alldeles lockigt och frasigt när det torkar sen vill jag springa på stranden och bada i poolen mitt i natten plus att jag vill skriva dagbok och vara rädd för kackerlackor och smörja in mig med solkräm som luktar konstigt och blir brun och sommarsnygg. Jag får ångest för jag har inget jobb och inga pengar! PALLA. Jag pallar, men måste fylla i ansökningar nu nästan på en gång. Jag har åkt ambulans. Måste fatta ett viktigt beslut ikväll. Hejdå

poppa streckkoder!

Streckkoder är viktiga och användbara. Jag har kommit på en rolig lek. Såhär står det på en schampoflaska i min dusch: 5 363 24. Då är själva grejen att använda olika matematiska tecken för att kunna sätta likhetstecken mellan den första och de övriga siffrorna. Ni kanske inte fattar, jag demonstrerar:

3*6 - 3^2 - 4 = 5
(18 - 9 - 4 = 5)

Är ni med? Jag kom på en annan också:
6^2 - 3^3 - 4 = 5
(36 - 27 - 4 = 5)


Haha, vilken nörd jag är! Det är nästan coolt. Men erkänn att det är häftigare att räkna med streckkoder än att samla registreringsskyltsnummer på bilar i rätt ordning? (SKOJA) Tror faktiskt det är nyttigt att tänka lite sådär. Det är ganska kul med matte i alla fall. Som pricken över i har jag alldeles nyss upptäckt en ny talang hos mig själv: popcornpoppning!


ganska filmigt i alla fall

Jag har ätit semla idag (igår) och vill träna och springa och tänka och läsa och sjunga och ha snöbollskrig och gömma sig i största myströjan (ensam) och spola bandet och kika bakåt supersnabbt bara. Skit att jag slog mig i bilkrocken. Annars hade jag kunnat köra kickboxning och sparkat jättehårt.

det är inte exakt som i en film när jag tänker efter.

nej juste!

oj, vad stökigt det är. måste kanske fråga mamma och pappa om jag måste städa. nej juste! jag bor ju inte med min mamma och pappa. vad skönt. då kan jag bestämma allting själv. hoppsan, det är inte lördag idag, måste kanske fråga mamma och pappa om jag får äta godis ändå. nej juste! jag får ju göra som jag vill. nej jag skoja bara. bella kom på besök nu så jag ska hänga med henne. sen ska jag micra popcorn och lyckas lika bra som alex (hon är fett bra! - ingen blir bränd och alla poppade).


Vet ni om att de sålde sådana här jackor på Carlings förut? Jag vill ha!


Bilkrock gör ont

Igår skulle jag till mamma och pappa på lunch. Macke hämtade mig och vi skulle dumpa Mary på tåget, fast vi krockade istället, med bilen. Det var halt. Jag var inte rädd. Macke var inte heller rädd. Palla, tänkte vi, när vi krockade. Palla att mammas bil går sönder. (Den gick sönder och måste nog skrotas). Jag slog i näsan och läppen så det var massor av blod. Jag fick i alla fall bort det mesta med handduk, snö och papper. Det var första gången jag blödde näsblod i alla fall, men min näsa är alldeles öm fortfarande. Fick åka ambulans - också premiär. Och jag väntade i några fem timmar på sjukhuset innan läkaren konstaterade att jag hade en inre blödning bakom bröstbenet. Nu har jag mest ont i hela kroppen. Tänker inte ta någon värktablett, för då blir man groggy.

Oj, vad knäppt.

Living the dream!

Mys-Wayne's på Sysslomansgatan har stängt och vi har fått vår första riktiga dagstidning. Jag har precis hittat serierna. Idag har jag sprungit runt på stan med Ettan och Isse, spelat badminton på Fyrisfjädern med Bella, Mary och Ettan (vilket var sjukt roligt!), åkt buss, läst bibeln, varit på middag hos annika och varit utklädd till buske (blombuske), hängt med sköna människor och pratat. Jag ska baka kokosbollar nu eftersom pepparkaksdegen börjar ta slut och jag vill spara.


Vad skulle jag gjort om jag inte kunde skratta? Mitt liv är mest ett leende. Jag är lycklig, nog därför. Och vet ni om att prussiluskan är dubbad i pippi? Det är därför hon är så hackig!

Bild: Lisa


(Jag måste bara skriva det här för att ha koll på läget. Okej Cattis. Imorgon, lördag, ska du städa. Eller imorgon vill du städa. Sen vill du hinna förbi vaccinationsbyrån någon gång, fast eftersom det säkert är stängt är det bäst att du väntar med det till måndag istället för att riskera tidsslöseri som typ inte finns egentligen. Du vill skriva din bubbla också. En av dina planer är skridskor också med spa-kväll, vilket du typ måste göra för du har lovat nästan.)


Jag älskar att träna!

Oh no, jag glömde att jag var tvungen att dra förbi clas ohlson och köpa ett duschmunstycke idag. Jag fattar inte riktigt hur vårt gick sönder. Det bara pajade. Och jag glömmer alltid sånt där - att fixa trasiga saker. Jag har två trasiga skor och en trasig lampa också (till exempel). Jag älskar i alla fall att träna och sprang intervaller på gymmet efter att NG filmat en intervju (sämst, men jag och Joel är bättre live haha). Sen har jag hängt med ettan. Jag har bara ätit skit hela veckan. Typ idag burgare och pommes på BK, massor av godis och pepparkaksdeg mest. Ett par nya, nödvändiga, skor köpte jag från Vagabond. Imorgon ska jag till Annika igen. Mer ska jag inte säga, för det brukar inte bli som jag planerar ändå.

Let the spirit move your feet



Du behöver inte läsa, om du inte orkar att inte fatta, för jag skriver för min egen skull när jag inte orkar resa mig upp och hämta dagboken i sovrummet - är du med? Och just nu känns det knas. Jag är trött på jojjo-leken då dagarna är skitbra, men på två sekunder blir kaos. Jag gillar att det är enkelt. Kan vi inte bara göra det sjukt lätt för oss och köra på som inget. Jag orkar inte tänka på någon annans verklighet när min är nog komplicerad. Jag tänkte att vi kunde fixa det tillsammans - vi allihopa. Det blir lätt för mig och lätt för er. Ibland är jag supersmart. Jag vill inte analysera, tänka om och fatta något nytt. Det är som med matte. Jag älskar matte c. Därför ville jag inte riktigt att någon egentligen skulle lära mig mera matte, eftersom jag var rädd för att roligheten skulle försvinna. Det bästa är väl att ge det en chans. Bara det att glappet kan vara knepigt. Jag borde nog skriva dagbok också - ändå. Nu ska jag ta fram sista peppisdegen och läsa bibeln. Jag har tränat, åkt pulka och grillat idag till exempel.

Just let the spirit move your feet!


Som om jag bryr mig

Det känns sjukt bra att det inte spelar någon roll hur jag ser ut. Därför kan jag, som en liten petitess, snabbnämna av bara farten att mitt hår är helt extremt volumiöst idag. Som om det spelar någon roll. Nu ska jag byta om till träningskläder och gå jättelångsamt halva vägen till friskis för att stanna upp i nån mysaffär och efter det ska jag springa på löpband tror jag. Sjukt skönt att rensa tankarna då. Man bara stirrar på sig själv i spegeln. (Vad snygg man är när man tränar alltid - haha) (ju mindre man bryr sig om hur man ser ut desto snyggare är man, känns det som i alla fall ibland oftast).



Jag älskar när man var liten också. Fast det är chill nu med. Fett chill när jag tänker efter. (Och jag fick idén från annika om att lägga upp bild på sig själv - tänkte kanske ta en gång i månaden istället för en gång om dagen, men ändå, fast ofta jag pallar. kanske tar bort den här till och med)

idag är jättebra!

Allt är bara jättebra just nu. Eftersom det är alla hjärtans dag imorgon och inte skola körde vi en satsningen med Ny Generation (kristna skolgruppen). Deb var i skolan tio över sju. Jag kom vid åtta. Vi satt och klippte ut lappar i över en timme, lämnade kladdkakor på lärarrummet och satte upp affischer. Sedan kom våra härliga NG-teamare Mattias, Samuel och Gabriel som hjälpte oss med att tejpa fast lappar på brickorna i matsalen. Vi hade rikigt kul! Dessutom kom någon på fiffiga idén om att vi är jordens salt (som det står i bibeln) och varje saltkar fick en snygg lapp. Jag smög runt på lite olika ställen i skolan och tejpade upp dem. Ni kanske märker eftersom. Nej nu måste jag springa till bussen! Den här dagen är asbra.

Igår var jättebra

Igår var det en sådan där dag när allt funkade och allt bara blev jättebra. På morgonen gick jag upp tidigt och drog till friskis för att träna. Jag skulle springa i fem minuter, men det var så länge sedan jag sprang att jag inte kunde sluta. Jag sprang tio minuter, jag sprang femtion, men efter tjugo var jag tvungen att sluta eftersom jag lovat att gymma lite med Vicki. Jag älskar att springa. Jag visste inte att det var så härligt att springa på rullband. Häftig känsla. Jag och Deb drog till NGs huvudkontor och hämtade affischer. Sen åt vi på Max. Det var gott för det var länge sedan. Jag träffade Ewe. Sedan drog jag och Mary en kaffe på Wayne's innan jag åkte med Linn och Julia på projektarbetsmöte med en forskarkontakt. Det gick riktigt bra - hon var jättepositiv. Bussen ner på stan en sväng och efter det jobb på IF! Det gick skitbra på jobbet. Värt. Jag hade skön timlön och vann två biobiljetter. Energikick, vad allt känns bra! Sista dagen på IF idag. En mini-liten bön och allt går vägen. WIho. Nu längtar jag till lunch. Det är lasange. Jag är trött i hjärnan efter en superintensiv biologigenomgång.



Vi byggde en knäckbrödsstad i 2an (Okej mest Alex). Den var fin.

tusen hemliga bokstäver (greppar inte bilden)

sen otålmodig kallas det ja juste det var det ordet jag sökte efter hela tiden men inte kunde hitta för det var för nära mig själv kanske eftersom det är exakt vad jag är om någonting tar en sekund längre än planen som är livsstrukturen vilken inte ska rubbas egentligen fast det går ändå om man tänker på att jag ändrar mig hela tiden och har humörsvängningar med kroppen fylld av massa känslor som jag faktiskt kan kontrollera nästa helt nu som om jag bryr mig inte ett dugg duggregn spöregn hagelregn vad som helst jag fixar det har du glömt att jag gillar regn nejmen oj du kanske inte ens visste hoppsan hoppa då hoppa över hoppet för att hoppas på flygtur utan vingar lycka till sa alla till mig också men det funkar faktiskt men det är svårt att veta måste jag erkänna om man kan bara ser tusen bin som älskar blommor att hänga med liksom outtalade ord när alla säger att bilden säger mer än tusen ord fast den är miniliten som ett öga kan man tänka det knasiga är att ingen har tänkt på att ord är mycket mer praktiska om det inte råkar vara hemlighetsfulla metaforer som det visserligen jämt är när jag skriver men alla bokstäver gör så att man fattar vad ögonen säger på en gång då istället för att gissa som i gåtboken utan facit när det kan blir helt fel för man vet aldrig säkert fastän man kollar länge då blir det i alla fall mer spännande och pirrigt när klockan är mycket som nu när jag låter tiden springa fast skolan börjar tidigt imorgon vad enkelt det är va att vara vaken på natten det är mysigt bara

Tell me what you've got!

Så egentligen borde jag ha somnat tidigt igår kväll, för klockan ringde vid 6 och vi hade möte med Kristna skolgruppen (Ny Generation) kvart i åtta. Men jag kände inte för att sova, utan ville hellre fylla i min teamansökan som jag påbörjade under helgen i skenet av ett grönt stearinljus som luktade jättegott. Jag har spärrar som gör det svårt att skriva när någon tittar på. Och fast jag sov fyra timmar i natt igen är jag inte trött. Mina naglar är fina och jag fick ett flashigt disney-plåster från Annika för att jag ställde upp på deras labb som visobjekt till blodprovet. Jag var blodgrupp 0. 0 0 0 0 0 som om det inte blåser va? Kulingvarning utfärdad! Nej men jag var i Norrköping i helgen på Tro, Hopp & Skola. Det var grymt! För Deb och jag var bra. Jag bara var som jag är och gjorde som jag kände för och allt blir som det ska. Tack Jesus! Vad är min plan nu då?



Det var staden utanför men livet innanför. Vi andades som vi gör nu. My eyes ain't blue and so ain't yours, Hoho Deb, tell me what you've got! Jag somnar  om jag blundar en gång till och jag har inte börjat på bubblan än. Sen har jag tio paket makrill i tomatsås i skafferiet. Middagen blir bra va? (powernap nu)

Ibland kanske två gånger i veckan ungefär

Ibland känns det som att jag sitter kvar här men flyger uppåt. Kanske en eller två gånger i veckan. Alltid på samma ställe; i ena änden - den närmast dörren - av vår jättestora soffa. Eller det är liksom huvudet som försvinner. Det är råskumt. Jag var bara tvungen att säga det. För det är inte metafor ens. Jag bara sitter här som vanligt som jag sitter nu och så blir kroppen lite som när fötterna somnar (så det sticks ni vet) och helt plötsligt går värsta obehagskänslan genom hela mig och jag bzzs svävar uppåt, fast inte på riktigt förstås. (Åh vad jobbigt det känns att resa på sig för att hämta anteckningarna i soffans andra ände helt plötsligt).

Remember the time? Det är jätteroligt att leka lekar och spela spel. Vi gör det på ena jobbet. Jag ahr sagt upp mig förresten - sa jag det? Får fokusera på ett jobb. Palla åka nästan ut på landet känns det som nej.

Hundraåttiojättesnabb planändring



Jag vill ha en sån där tröja (jag gillar solbrillorna) och behöver ett par schyssta jeansshorts. (Nästa Stockholmtur kör vi en vända på American Apparel Mary!). Jag missade bussen (psykiskt undermedvetet - med flit) som vanligt. Därför stannar jag hemma och skriver min geografiuppsats och packar tänkte jag. Smart. Då hinner jag nog lämna tillbaka böckerna på bibblan till och med. Jag älskar mitt ostrukturerade hundraåttiojättesnabba superplansliv.

bild: Emsedge

Tanke-slow

Igår jobbade jag. Jag skulle boka hembesök åt samma certifierade försäkringsrådgivare som en kollega. Från början visste jag inte att vi båda skulle boka besök åt honom, men kollegan ifråga kom till min plats och frågade efer schemat. Jag sa att vi inte hade något (fick vänta med att ringa medan de försökte fixa det). "Jaha, okej" sa han. Efter ett par minuter hör jag hans röst högt från andra sidan rummet: "Hallå, det var XX här från IF Skadeförsäkring. Förlåt att jag..." avbruten: "Jag repeterar: (paus) Hallå, det var XX här från IF Skadeförsäkring. Förlåt att jag ringer och stör så här på kvällen. Jag skulle vilja prata med den som är ansvarig för försäkringarna i hemmet". (Under ett samtal sa han "jag repeterar" tre gånger i sträck). Men va? Vi kan ju inte boka utan schema? Efter ett tag kollar jag med honom om han fått något schema eftersom han redan börjat. "Oj, juste". Efter en liten stund hör jag hans röst igen: "Hallå.." VA? Komigen nu. Det upprepas därefter ännu en gång. Allt är bara så komiskt. Han måste vara helt extremt tankspridd för han gör allt som att han lever i en egen värld och man vill skratta samtidigt som man tänker han är dum, men han är säkert inte det. Det är skumt. Verkligen jättekonstigt! När vi hade möte i början kom han in alldeles försent och den ansvarige frågar: "Varför är du sen XX?". Svar: "Jag brukar vara sen". HAHA. Hela tiden! Dessutom är han fett slow. Ni kanske inte fattar något när jag låter orden vävas samman till en invecklad text som kan kännas avlägsen och svårintaglig, men det är bara för att det är knas.


Nu är det lätt

Sista dagen och det är lätt som en plätt! wiho! Fast det var det inte hela tiden. Men jag vet att det är värt. Vattnet i min vattenflaska smakar äcklig sportdryck. Och jag tror jag vet hur jag ska göra, men jag velar som vanligt. På ett sätt hade det varit så sjukt skönt att låta allt bara bli som förut, för länge sen. Fast jag kommer ändå ångra mig sen. Då är det lika bra att tuta och köra. Nog. Jag är sugen på runda rågkakor med leverpastej (har varit det i flera dagar - sjukt länge sedan jag åt det). För det är tisdag idag och snart är det helg. Bara två dagar till fredag. Två jobb-dagar. Nej, nu börjar samhällskunskapen.


RSS 2.0