CATTIS

Min högra hand är jättekall. Jag har dålig blodcirkulation. Jag borde sätta på mig vantar, men då kan jag itne skriva på tangentbordet. Jag älskar att skriva med naglarna, så att det klickar mot tangentbordet. Klick klick. Det är lite som att springa i klackar. Jag minns mina första klackiga skor. Jag visste att vi var ment to be. Forever. High heels. Jag skriver fina allitterationer på mina fingrar. Och jag känner mig harmonisk och peppig. Men en smula ineffektiv. Jag är inne i någon slags skum kreativ process. Bara för att man alltid skyller på det. Jämt. Typ. Så är det att ha ett estetiskt sinnelag. Livet är en kreativ process. Ett ständigt skapande.

Livet är nice. Enkelt och självklart. Nuet är med mig. Vi hänger mest hela tiden. När allt äger blir man en smula mållös. Och jag har inte bloggat på jättelänge för att internet hr ute inte funkar och för att jag helt enkelt inte hunnit. Börjar på tidningen nu i dagarna. Gissa om det känns fett värt! Baby you're a firework. I'm crazy but you like it

Jag har haft ett kanonskönt jullov (jag älskar ordet kanon). Har verkligen vilat ut och laddat om. Imorn börjar vi igen. Och jag längtar. Verkligen. Fick en skön provsmak idag genom att träffa ett gäng teamare i huset. Ska bli galet nice att träffa alla igen. Jag är lycklig och galet pepp! Livet är sjukt värt!

På kvällen och natten vill jag aldrig sova. På morgonen vill jag alltid det. Korkad dygnsrytm i detta samhälle. Känner mig en smula missanpassad. Jag har en idé. Och ofta när jag har en idé fastnar den som tuggis under en sko i my mind.

It's gone. We've lost it all. Magic has always been a friend of mine. Ibland vill jag sudda allt magiskt och rita raka streck med tydlighet från början till slut. Men verkligheten är ofta diffus och med fade. Fade in fade out. Hej jag ritar. Jag vill ha en kamera. Då skulle jag kunna fota mina teckningar och inte bara spara dem i en fin ritbok. Idag har jag sköna kläder; strumpbyxor och en skön flerlagerströja. Black it is. Fast jag funderar på att åka ner på stan, sätta mig på ett café och skriva lite. Jag har aldrig gått på café ensam. Men jag är typ aldrig ensam nu för tiden. Aldrig som i aldrig någonsin som i alltid omgiven av människor jag känner och helst ska vara social med. Som omväxling vore det nice att fly fältet och försvinna mitt i pulsen. Lojalitet är det viktigaste för mig. Säger jag att jag kommer vara där kommer jag vara där. Alltid ställa upp. Alltid vara där. Alltid lyssna. Alltid sätta andra före sig själv. Alltid vara som man vill att andra ska vara mot en själv. I pick you. And you. And you. You're in. I min lojalitetscirkel. För ni är mina vänner. Men man kan inte vara vän med alla.

2011. Score! This is my year. 2011=20+(1^1)=21. Hej. Hejdå. Hej. Kompis hej!