CATTIS

Jag antar att jag borde gå ner och äta frukost. Jag har legat vaken, pratat i telefon, betalat räkningar, messat och lyssnat på musik i två timmar nu. Chill morgon. Det här är en bra dag. Jag känner det på mig. Och den har redan varit bra. Väldigt bra. Vad är dag? Tänk om man skulle byta dag på känsla. Oj hörni känns det inte som det är dags att entra ett nytt dygn va? Tänk vilken skum line att dra. För mig är det 18 idag tills jag har gått och lagt mig. Jag äregentligen inte riktigt kompis med datumgränserna. Det känns som att skulle bli så rörigt. Nej men klockan är ju fem över tolv och hoppsan hejsan vad ska jag nu skriva i dagboken? Idag? Igår? Vilket datum? Fett jobbigt att inleda varje dagbokinlägg ungefär såhär: "Jag har alltså skrivit att det är den 19e idag, vilket stämmer, förutom det faktum att det inte är dag utan natt. Och jag är medveten om att jag därför egentligen borde skriva om vad jag gjorde igår. Dessvärre leder det till kortslutning i mitt huvud då det skulle kännas som att jag beskrev händelser 24 timmar längre bort. Därför, när jag väljer att skriva idag, trots tiden på dygnet, menar jag i själva dagen under det dygn vi precis, enligt vårt tideräkningssystem, lämnat. Detta trots att jag upplever mig själv vara kvar i det gångna dygnet. Ursäkta förvirringen." Sjukt smidigt. Borde skriva ut och klistra in i dagboken, då jag ofta klottrar efter midnatt.

När allt man säger blir lulligt och orden flyter ihop och man bara mumlar, då känner man sig sådär skönt småtrött. Det är nice att vara lullig och sluddra för att man inte pallar artikulera. Annars gillar jag att konversera. Min dator har tröga tangenter. Borde skaffa en ny, sen när jag börjar tjäna pengar igen. Jag är lite trött efter två konferenshelger i sträck och mycket jobb. Fast livet är fett nice. Det är roligt att jobba med sånt som är fett roligt, sånt man gillar. Typ skriva, rita, fota och filma. Jag gillar mitt liv. Undra vad som händer här näst. Jag ska vara tyst i fyra dagar. Retreat. Bra grej. Framtiden är också nice. Den ser ljus ut.

Han inspirerar mig. På riktigt. Han är så sjukt mån om fågeln. Han gör verkligen allt för att fågeln ska överleva. Tänk att satsa järnet på något som för andra kan se så litet ut. Sådan vill jag vara. En maxisatsarare på mininivå. Det kanske är på mininivå man behövs som mest.

En önskan om att leva det glada okomplicerade livet. När känsligheten krockar med problem och konstiga tankar vacklar allt vad stabilitet heter. Jag känner att jag seglar ute på djupt vatten utan att ha en aning om vad knop egentligen är. För att försvara sig själv hävdar jag antingen att jag absolut inte någonsin under några som helst omständigheter är intresserad av vad det är, eller så flippar jag och säger att någon måste lära mig allt, helst på en halv sekund, för att jag ska kunna överleva. Ojdå, upp och ner säger ni då. Oj oj ojojoj oj. Oj hoj. boj oboy. livboj. Livet är som en berg- och dalbana. Sjukt nice. Men det går upp och ner och är omöjligt att kontrollera. Typ så. Jag borde skärpa mig. Det är natt. Måste sova. Jag är känslig och klen som ett asplöv ibland. Men grejen är att det inte gör något. Jag är fri och lycklig. Jag känner mig ofta oövervinnerlig. Och jag älskar mitt kaosartade superliv. För idag är det supermåndag.