CATTIS

Okej imorgon då ska jag ta tag i allt det där jag tänkt fixa jättelänge. Jag orkar inte riktigt vara impulsiv och tankspridd jämt. Nu känns det plötsligt som att jag är i en bok - orden är för många för tiden i filmen. Måendet är bra i hjärtat och psyket. Hyfsat stabilt i alla fall. Eller högt spänningsläge kanske. Det känns som att man kan göra rätt och fel. Rätt är att skruva i lampan och fel att sätta fingrarna i uttaget. Jag hade inte tänkt sätta fingrarna in i uppenbar elchock, som om jag skulle visa det då? Jag kan rycka lite extra nu i förväg - ingen skulle märka skillnad då. Att våga skruva i en lampa fast strömmen är på rundgång är modigt. Mamma varnade mig alltid, så jag har väl varit rätt försiktig. Klart det kan gå fel i praktiken också. Förresten tycker jag att man ska bestämma själv om man vill fixa det. Otur om man till exempel får kissa i mörkret hela tiden för att man inte vågar byta glödlampa. Fine, man har tagit ett beslut (kanske genom att inte fatta något). Alla mina ord bara snurrar runt i huvudet och för ovanlighetens skull vet jag inte hur jag ska samla ihop dem. Confused är ett av mina favoritord på engelska. Som ett garnnystan som sakta rulla ihop närmar vi oss slutet. Ingen kan rulla ut det igen bara va?

Jag gillar coola klockslag och sifferkombinationer. Jag är så lik mig själv men ändå så annorlunda om man spolar ett år. Glad att jag är här nu och här och nu. Deb är grym och vi hade flashbacks. Tiden springer men samtidigt känns två månader bakåt jättelångt bort. Jag är hungrig. Jag måste fatta ett beslut också och jag kan inte fråga någon om råd fast jag vill. Idag såg jag någon pissa mitt bland massa människor utanför statoil.


Ofta det bara var fyra månader sen lucia.