CATTIS

Jag har fått reda på en sak. Om man är kvälls-/nattmänniska har man 26-timmarsdygn. Det är därför man aldrig är trött på kvällen när man borde sova (fast ibland funderar jag på om jag typ har 28- eller 30-timmarsdygn). Tänkte mest bara säga det. Något annat jag tänkte säga, eller göra, är att hylla min tid på Rimi (imorgon är det sista dagen). Jag har lärt mig mycket och breddat min horisont. Jag har börjat mäta intelligens i placering av äggkartonger. Ställer man de överst på en jättehög med frusna wokgrönsaker (som börjar tina och är jättehala) är man dum i huvudet. Om inte jag varit så observant och undersökt IQt på kunderna skulle jag kanske inte reflekterat över äggens placering i lika stor utsträckning, och därmed kanske inte räddat några ägg heller, vilket jag gjort. Jag har fått ganska snabba reflexer också. Många ställer sina 18 (exakt likadana) stora läskflaskor på rad. Varje gång bandet stannar (vilket det gör automatiskt) faller alla. ALLA. Och jag måste fånga dem. Därför har jag börjar lura avläsaren så jag låter en flaska stå kvar medan jag tar alla där bakom så att inte bandet rör sig (ingen fattar - jag bryr mig inte). Eventuellt är jag jättesnabb, så bandet inte hinner stanna. Jag har lärt mig att se hur många norska kronor man har i handen utan att sprida ut de utan bara hålla dem i en hög. Det är ganska coolt att man kan göra. Ibland blir jag irriterad. Tex om nån inte fattat grejen men påskartongen och skurit upp hela så alla påsar åker ut på golvet (ingen förstår problematiken - vet). Eller när kunderna säger efter att man slagit in allt och de dragit sitt kort "ja jag vill ta ut 200 också" utan att de fattar att man måste börja om. Okej jag blir ibland lite sur när alla sätter chipsen först så att jag måste sortera massa för att det inte ska bli smulpotatis på grund av all mjölk och glass som kommer efteråt, så småningom. Jag har hittat massa coola talkombinationer genom att lära mig koder, vilket är bra. (drygt när någon köper något med en kod jag inte kan!). Min plan har kvaddats förresten. Ofta någon orkade läsa ända hit (ändå har jag jättemkt mer att berätta). Jag är galet pep men i mitt hjärta är det värsta skumma känslomixen. Jag vill vara här jag vill hem jag vill resa jag vills stanna kvar fly bekymmer konfronteras på en gång springa in i framtiden och ovissheten skriva och läsa för mig själv utan att någon kan nå mig ute på en norsk ö om jag inte vill . äsch det blev en knasig monolog som vanligt. Jag skriver som jag vill va