CATTIS

Nu känns det sådär hopplöst igen. Varför kan jag inte väga där i mitten som resten av lagom-Sverige gör? Jag vet att det bara känns så nu, för sen när jag är uppe på toppen igen är allt klockrent. Det är bara det att jag laddade ur helt idag. Jag körde 180 in i provväggen och orkar inte börja om från 0 och bara accelerera på en dag. Vila först. Stanna upp. Jag vill skriva. Typ en dikt. Men jag har inte tid. Jag får ångest när jag slösar bort minuterna. Men vad är tid? PA-mässa imorn och jag kommer behöva kaffe. Jag orkar inte bry mig riktigt. Digitalklockan byter siffror medan jag andas. Låt den göra det bara. Inget förändras. Inget förändras fast vi kanske vill att det ska göra det (som att min hjärna ska fyllas med kunskap långt borta). Jag kan sova lite inatt. Lite är ändå en definitionsfråga.


Jag har lust att lägga mig i gräset utanför mitt fönster, ganska nära busshållplatsen och prata i telefonen tills det blir morgon och gå och lägga mig när tidningsbuden kommer och sova en stund och sen göra massa viktigheter som saker jag kan redan och sånt (bakade kladdkaka idag, men den var inne i ugnen för länge - palla). (hon som är på bilden har en nice blogg - http://fashiontoast.com)