CATTIS

Bara för att jag alltid är, och ska vara, så sjukt pepp känns det ibland bra att vara tjurig. Det finns stunder, typ som igår natt när vi kom hem från växjö vid tvåtiden helt slutkörda efter en intensiv resvecka, när jag gör småsaker jättestora och bara vill bryta det vanliga cattis-mönstret för sakens skull. Då kan det kännas skönt att vara smygbitter och leka med känslan just för att allt i mitt liv egentligen skriker emot sinnesstämningen jag iklär mig. När allt är  perfekt kan man alltid rubba något för spänningens skull.

Idag sprang jag för första gången på länge. Och jag älskar det (fortfarande)