Livsläget i livslägret
Jag försöker greppa livsläget och kontrollera känslorna inombords. Det går inte. Det känns som att jag har formulerat cirka tretton metaforer i mitt huvud (tappra försök att beskriva min nuvarande situation) under det gångna dygnet. Jag har tappat dem någonstans på vägen mellan köket och resväskorna tror jag, för de är borta nu. Allihop. Istället känns det som att mitt huvud är så fyllt av tankar att ledningarna som ska koppla ihop dem med verkligheten snurrat ihop sig med varandra, så att man inte vet vilka sladdar som hör ihop med de olika uttagen. Jag känner mig trött också. Slut i kroppen liksom. På sätt och vis hade det varit skönt att försvinna under ett mysigt täcke med lugn musik i bakgrunden och dagboken alldeles nära. Måste skriva massa grejer också. Jag älskar att skriva. (Allt blir som vanligt bara en enda lång monolog). Nu ska vi snart åka och handla. Det kan man till exempel göra i Malmö.
En bild säger mer än tusen ord. Eller lika mycket. Fast ibland behöver man inte så många ord för att man ska förstå. Är du med? Kompis, du fattar grejen. (Ge mig kaffe!)
Kompis, jag saknar dig!
