CATTIS

Jag pratar alltid om nuet. Jag skrattar i nuet. Jag tänker på nuet. Jag lever i nuet. Jag fokuserar på nuet. Men inte jämt. På sistone har jag börjat glömma bort att uppskatta min nutid. Mina tankar skrivs i futurum istället för presens. Jag glömmer bort det, för mig alltid, så självklara. Måste tänka om. Måste tänka nu. Men inte bara. För framtiden finns också. Men ibland blir jag rastlös. När jag kommer på att jag är påväg någonstans och vet att jag inte kommer stanna länge, utan ska vidare. Då vill jag skynda. Skynda på nuet mot framtiden. Pausa. Andas. Lev nu. Och gå mot framtiden i takt med tiden. Ja, det ska jag göra. Nu.