Vi har inte tid för sånt här

Det väger fram och tillbaka. Likt en gunga som flyger från ena sidan till den andra. Som om det ska vara så. Någon leker med strömbrytaren - av på av på av på. När det blir lite jobbigare, lite mer utmaning, ännu lite större beslut, då, helt plötsligt, känner jag vad jag verkligen vill. Och då, helt plötsligt, är jag villig att kämpa lite mer. Vi hissar flaggan. Dags att sluta bygga murar för sig själv kanske. Men mig kan ingen fånga. Och mig kan ingen ta.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0