CATTIS

Plötsligt överväldigas jag av känslan att jag kan göra precis vad som helst, gå så långt jag vill och lyckas med allt. Kanske för att jag faktiskt kan det. Dörrarna blåser upp med vinden. Vinden som vi inte ser, men som vi ändå vet finns där. Vinden som vi känner. Vinden vi andas. Vinden som gör att vi känner oss fria. Vinden skulle kunna passa i säkert ett dussin succémetaforer. Skön grej. Några minuter med internet. Ville bara säga hej till världen. Eller bloggen. Typ. Hej bloggen. Och vinden. Och alla människor. Det finns så sjukt bra människor i mitt liv. Vad jag gjorde för att förtjäna det? Ingenting. Jag förtjänar det inte. Men Gud är god. Han ger mig hoppet och han fixar alla mina bekymmer. Ingen vore något utan honom, eftersom allt utgår från honom och vi inte funnits om han inte valt att skapa oss. Coolt.