CATTIS

(bye bästa bilden)


Jag kallar mig vinnare. Om man gjorde succé överallt förut kanske det är värt att fundera över hur man fixade det. Måste ha varit enkelt. Så jag gjorde det. Nu minns jag knepet. Det funkar fortfarande. Ensam är stark (neje ropar alla och sträcker ut händerna - vi går tillsammans. glöm och dröm segern äger nu i efterhand va viskar tankarna). Oberoendet skapar en, för många, främmande frihet. Hjärnan bygger känsloladdade skyskrapor av självständighetsbetong i tävlingsfart. Oövervinnerlig på toppen med bästa skyddet så att ingen kommer in. Lalala vi stänger nu säger butiksbiträdet och ler mot dig. Det är försent för vi har stängt. Testa igen en annan gång kanske ha-ha.

Jag försöker greppa livsläget och kontrollera känslorna inombords. Det går inte. Det känns som att jag har formulerat cirka tretton metaforer i mitt huvud (tappra försök att beskriva min nuvarande situation) under det gångna dygnet. Jag har tappat dem någonstans på vägen mellan köket och resväskorna tror jag, för de är borta nu. Allihop. Istället känns det som att mitt huvud är så fyllt av tankar att ledningarna som ska koppla ihop dem med verkligheten snurrat ihop sig med varandra, så att man inte vet vilka sladdar som hör ihop med de olika uttagen. Jag känner mig trött också. Slut i kroppen liksom. På sätt och vis hade det varit skönt att försvinna under ett mysigt täcke med lugn musik i bakgrunden och dagboken alldeles nära. Måste skriva massa grejer också. Jag älskar att skriva. (Allt blir som vanligt bara en enda lång monolog). Nu ska vi snart åka och handla. Det kan man till exempel göra i Malmö.







En bild säger mer än tusen ord. Eller lika mycket. Fast ibland behöver man inte så många ord för att man ska förstå. Är du med? Kompis, du fattar grejen. (Ge mig kaffe!)

Två veckors utbildning med alla underbara NG-teamare när Uppsalatiden plötsligt är jätteslut och jag flyttar till Malmö imorgon. Det är sjukt overkligt. Jag har inte fattat helt än. Leker inte livet med dig, så lek med livet då. Men typ. För nu ska jag packa och sen ska jag sova. I'm leaving in a red car, don't know when i'll be back again. Nu kör vi!

Vi gör det bara! Vi gjorde det bara. Men ärligt, hår är ju bara hår. Fast det jobbiga är att man blir så blind när man stirrar på sig själv i spegeln. Jag kan inte se om det är fint eller fult. Jag vet inte om det är vårt kassa ljus eller om det bara är förändringsångest. Jag borde ha ångest över att jag inte packar. Det är nämligen kaos här. Imorgon ska jag tvätta kläder också. Sen ska jag vara färdig typ. Och jag ska hinna betala räkning och fixa ärenden och hänga med människor och sola och skriva fetaste grejerna. Det känns så lätt.. not!

Jag har i alla fall hjälp Deb med en NG-satsning på hennes (vår) skola. Det var roligt. Träffade massa gamla lärare och myste och åt klubbor. Fast jag åt inga klubbor för de var inte så goda. Sen hälsade vi på i det nya  supermysiga NG-kontoret. Och så intervjuades och fotades vi (palla inte min grej). (nej nu springer tiden iväg - hejdå)

Klockan och kroppen spelar inte samma spel, för när det blir natt och man ska sova finns energin kvar i hela mig. Tröttheten flyger någonstans ovanför mitt huvud så att jag inte ser den utan att riskera nackspärr (vilket jag inte gör, eftersom jag inte vet hur jag gör - tar risken alltså, jag kan inte ta risken ens för jag anar inte hur jag ska agera). Jag har i alla fall fått en skrividé jag har börjat praktisera. Det måste bli sjukt bra. Jag ska skissa en en plan för storyn imorn. Jag behöver full kontroll. Jag söker supersuccén som saknas hittills. (allitterationer är grejen!).

wo-wo-wo-oh wow-owh (i wish i could write a good book)

Det är värsta täta dimman ute (funderar på att gå till statoil och köpa nåt fast det går inte eftersom jag inte har några pengar). Men den roliga nyheten är att jag har börjat twittra! Fett nice.

Hej hela vida världen här hänger vi vänner helst hemma varför vandra bortåt - vi har här vad vi behöver. Det är sommar och massor av känsla i luften. Det tar inte slut. Det börjar. Om man knyter ihop en massa tygstumpar till en lång livslina behöver inte varje knut som är slutet på något gammalt och början på något nytt göra ont. Och börjar man bygga en eldstad behöver man inte vara ledsen för att premiären är över och längta ett år framåt tills man ska bygga en ny för att få en ny kick. Särskilt inte om man kommer jobba som kringresande byggmästare till hösten. Typ. Jag har haft en grym vecka och jag är pep på livet och motiverad i massor. Jag tänker "nu kör vi!". Jag har inte så länge kvar här i Uppsala. Jag njuter nu och jag kommer njuta sen. För, komigen, det är fett värt att leva. Wiho!

Jag har fått reda på en sak. Om man är kvälls-/nattmänniska har man 26-timmarsdygn. Det är därför man aldrig är trött på kvällen när man borde sova (fast ibland funderar jag på om jag typ har 28- eller 30-timmarsdygn). Tänkte mest bara säga det. Något annat jag tänkte säga, eller göra, är att hylla min tid på Rimi (imorgon är det sista dagen). Jag har lärt mig mycket och breddat min horisont. Jag har börjat mäta intelligens i placering av äggkartonger. Ställer man de överst på en jättehög med frusna wokgrönsaker (som börjar tina och är jättehala) är man dum i huvudet. Om inte jag varit så observant och undersökt IQt på kunderna skulle jag kanske inte reflekterat över äggens placering i lika stor utsträckning, och därmed kanske inte räddat några ägg heller, vilket jag gjort. Jag har fått ganska snabba reflexer också. Många ställer sina 18 (exakt likadana) stora läskflaskor på rad. Varje gång bandet stannar (vilket det gör automatiskt) faller alla. ALLA. Och jag måste fånga dem. Därför har jag börjar lura avläsaren så jag låter en flaska stå kvar medan jag tar alla där bakom så att inte bandet rör sig (ingen fattar - jag bryr mig inte). Eventuellt är jag jättesnabb, så bandet inte hinner stanna. Jag har lärt mig att se hur många norska kronor man har i handen utan att sprida ut de utan bara hålla dem i en hög. Det är ganska coolt att man kan göra. Ibland blir jag irriterad. Tex om nån inte fattat grejen men påskartongen och skurit upp hela så alla påsar åker ut på golvet (ingen förstår problematiken - vet). Eller när kunderna säger efter att man slagit in allt och de dragit sitt kort "ja jag vill ta ut 200 också" utan att de fattar att man måste börja om. Okej jag blir ibland lite sur när alla sätter chipsen först så att jag måste sortera massa för att det inte ska bli smulpotatis på grund av all mjölk och glass som kommer efteråt, så småningom. Jag har hittat massa coola talkombinationer genom att lära mig koder, vilket är bra. (drygt när någon köper något med en kod jag inte kan!). Min plan har kvaddats förresten. Ofta någon orkade läsa ända hit (ändå har jag jättemkt mer att berätta). Jag är galet pep men i mitt hjärta är det värsta skumma känslomixen. Jag vill vara här jag vill hem jag vill resa jag vills stanna kvar fly bekymmer konfronteras på en gång springa in i framtiden och ovissheten skriva och läsa för mig själv utan att någon kan nå mig ute på en norsk ö om jag inte vill . äsch det blev en knasig monolog som vanligt. Jag skriver som jag vill va

Om fyra dagar är jag hemma. Jag har insett att jag kommer sakna Norge och Bergen. Jag vänjer mig så fort vid förändringar. Nu känns det jättekonstigt att jag ska lämna min släkthamn. Visst saknar jag Uppsala, men en del av mig vill stanna här. Värsta dubbel-feelingen jag har. Dessutom gillar jag jobbet, egentligen. Fast det beror mycket på vilka man jobbar tillsammans med. Ju-för-sig. All the singel ladies, now put your hands up! haha wo-o-oh-o-oh-o






(den sista bilden är från en av mina absoluta favvo-bloggar. kolla snygga ringen hon har - måste hitta såna fynd!)

Idag på jobbet mådde jag fett dåligt och jag övertygade mitt psyke att jag var dödssjuk och tänkte "stackars mig som inte kan jobba resten av veckan eftersom jag måste sjukskriva mig och isolera mig från omgivningen". Jag kom på att jag inte druckit kaffe på hela dagen, så jag tog en kopp och allt blev bra, Jag insåg att jag kommer få jobba de resterande fyra passen på Rimi trots allt. Nu mår jag bra och kommer sova ca 3 timmar max inatt, eftersom jag ska träna om en stund tror jag. Jag känner lite för att vara vaken hela natten, men jag vet att det är osmart då jag jobbar åtta timmar imorgon och inte vill ha massa fel i kassan. Förresten höll jag på att sälja en jättefisk för 7,80 kr en gång. Plus att jag sa till en kille att aubergine och sqash var samma sak (Sen när jag kom på missen avbröt jag mig själv och bara: "JAG SKOJADE BARA HEHE"). Han tyckte jag var dum i huvudet typ. Han och alla andra jag har gjort bort mig för. Men ser du ut som att jag bryr mig va? Na-ej.

PS. Jag vill jättegärna ha skorna på bilden DS.

Jag har varit i Norge i en månad nu. Vad är en månad? Som en fis i rymden eller en droppe i havet eller en såpbubbla av all såpa i världen som bara spricker innan man märker att den finns. Klent tänker ni kanske, men det är bara den bräckliga verkligheten säger bubblan som är borta nu. Inte borta - den har bara bytt aggregationsform. Men jag ska fortsätta vara i Norge ett tag till. Jag behöver inte ha dåligt samvete för att jag inte sover nu eftersom jag inte börjar jobba förrän klockan fyra imorgon. Det känns bra. Imorgon ska jag sova och springa. Helst skulle jag vilja springa en marathon i min egen verklighet med tusen låtar att sjunga med i. Jag skulle vinna överlägset mitt i natten, för alla sover och ingen anar takten. Energi har jag extremt mycket av just nu. Undrar just vart den energin egentligen kommer ifrån. Nu tänkte jag göra 45 armhävningar och sen kanske borsta tänderna. Jag ska sitta i min säng och skriva lite och läsa tror jag och tänka såklart som jag alltid gör. (Fast jag brukar ändra på mina planer jämt).


(Inspiration) let's go to war to make peace

Dude! I'm not a shopaholic. I'm not. Jag har skrivit en lång lista på saker som jag behöver. Köper jag något som finns på listan är det okej. Jag har bara gjort en riktig fuskis (99,50 NOK). Jag längtar till Sthlm och shopping shopping shopping! Det är massor av sol och fint väder. Jag mår illa. Jag har ätit sjukt mycket skitmat (och bra). Hejdå världen. Jag tror jag ska bada.


Jag vill ha de här skorna. Kolla. Seen kollar du en gång till (Du bara: whatever?). Sen kollar du en gång till och tänker "Dah, de är assnygga!" Haha (Jag vill verkligen ha dem - de påminner om ett par favoritplastballerinas)

(Nu ska jag göra armhävningar. Jag har blivit starkare. Det är bra).