CATTIS

Deb tycker det är onödigt att lägga pengar på glaspyramiderna som byter färg (de på stationshusets tak). Kostsamt, säger hon. Istället tycker hon att man kan fixa gratis-toaletter. Tänk om man skulle behöva betala 5 kr varje gång man skulle pissa. Jag går på toa typ tio gånger om dagen (jag räknade idag). Då skulle det kosta mig 50 kr om dagen och 1500 kr i månaden! Fatta hur mycket det skulle kosta att gå på toa. Tack och lov att det inte kostar överallt. Då skulle jag aldrig i livet ha råd att teama på NG liksom.

Jag är lyckolycklig.

You can't run. You can't hide. Everybody crash and burn sometimes. Jag vill bli fkonstnär och poet ibland. Leva i värsta sköna flowbubblan där man fångar känslor och tankar megaeffektivt. Jag vill jag vill jag vill skriva och skapa. Jämt. Alltid. Hej MEDIA

Teamåret 09/10 är slut. Over. Finito. Det känns sjukt skumt. Jag ska visserligen in och jobba lite på måndag bland annat. Men ändå. Vi har splittrats. Avslutningen med Oscarsgala var otrolig. Det var galet kul och ett riktigt skönt avslut. Jag fick pris för bästa kvinnliga huvudroll. (Alla team gjorde en film om året, i en tilldelead genre). Det var roligt. Jag blev glad. Jag är supertrött nu. Jag vill sova. Fast helst av allt vill jag bara hänge med någon skön människa på stan. Sitta vid ån och babbla och njuta av livet. Och solen. Deb har ingen mobil. Sämst.

Lina har redan börjat gilla högklackat. Hon testar alltid mina klackar (de är inte så mycket för stora heller!). Idag springer hon runt i mina värsta stiletter. Det är de absolut svåraste skorna att gå i. Hon kommer bli en stjärna när hon blir stor!

Jag ligger i en hytt i en båt. Jag ska sova. Idag flyttade jag vår kära sydlägenhet. Jag kommer saknar Malmö. En del av mig vill stanna kvar där. Jättemycket. Jag tycker så mycket om den staden. Men nu är jag i Göteborg. För imorgon ska vi flytta västlägenheten. Jag mår lite illa. Men det funkar. Guppeligupp havet. Guppeligupp livet. Skaka inte. Catcha kontrollen.

Keep distance. Don't touch me. No no. (Run!)

Kaffe och choklad och lakrits - Oh la la. Trés trés bien. Ca va bien oui oui. Tu t'apelle comment? Je m'appelle Catharina. Oui oui! Salut! Je t'aime Paris. Amanda aussi. Elle a travailler au Paris en êtê. Qu'est-que tu fait? Moi? Je parle au téléphone! (Haha min skolfranska suger! Jag borde flytta en sväng till Paris och lära mig. Oui oui!) Aurevoir!


(Jag och Jossi pratade låtsasfranska hela helgen. Och Mandy ska till Paris. Och jag såg Taken där de blev bortrövade i Paris. Därför är jag återigen överväldigad av det franska språkets egenheter och dess sköna klang. Plus att mamma tycker jag borde satsa på det!)

Beep beep beep. ERROR. O-oh. Sorry sorry. Det passade inte inte inte. A-ha! Pfii. Ska du ändra ändra ändra? Ändra dig. Ändra dig. Ändra dig. Eh. Nej nej nej. För jag bryr bryr bryr mig inte inte inte. Bryt. Stopp stoppa stoppad. Tänkte du redigera eh redigera eh redigera? Vad menar du va va va? Schh. Catch catch catch. Can't. Easy easy easy. Du kan väl försöka förstå förstå förstå åh. No-o-oh. Tss. Bara att gå på känsla känsla känsla. Uh. Try try try. Hoppsan mallen passade inte inte inte. Nix trix vi kanske kan fix fix fixa. Om jag vill vill vill? Kanske inte inte inte. Vem vet vet vet. Som en gåta-ta-ta. Haha-ha-ah. Enklast att trixa med sin egen jojo - jo jo! Jag gillar gillar gillar det. Därför gör jag som känner för för för mig själv.

Äntligen hemma i Malmö igen. Hela event ska bo i vår lägenhet i natt. Jag tycker om att skriva dagbok. Och att prata med grupper. Då blir jag glad. Man kan inte fatta allt, men ibland är det knas när man inte fattar någonting alls. När man är nollställd och tankefrågorna blir eko - de kommer tillbaka obesvarade

Haha jag suger på balans. Jag borde sova nu. Men det är nu jag får min egentid. Jag är typ social hela dygnet. Därför älskar jag när natten kommer och alla däckar. Då kan jag hänga lite med mig själv och mina tankar och mina ord i min egen lilla fantasibubbla. Jag älskar konst. Och fina bilder (jag vill ha en kamera).




Bara för att de inte matchar tror du det är ett rubbat pussel. Nix. Det är när det är perfekt vi flippar. Ni vet som i tidningen eller i sagan. Så vill man inte ha det. Mixtrix så blir livet en fest. Jag pendlar upp och ner så mycket och jag sover konstigt. Idag satt jag i en soffa med Mandy och drog sjukt dåliga skämt. Jag skrattade okontrollerat åt allt. Som om det går att balansera upp liksom. Knappast. Men man behöver väl inte balansera upp precis allt heller va?

Jag har ett nytt livsmål; Balans. Balans i allt. Jag ska satsa stenhårt på att vara lagom. Man behöver  inte bli mellanmjölkssvensk. Man behöver bara vara lite mer mån om sig själv och sin hälsa. (Man kommer aldrig bli perfekt)

Exempel. Jag ska inte ha godisförbud. Jag ska börja med att äta sötsaker varannan dag. Så småningom går jag över till att äta var tredje dag. Och efter ett tag blir det bara på helger. Sen stannar jag när det är bra och normalt, och fortsätter så. (Jag tenderar spåra ur).

Jag vet att det låter fånigt, men det är verkligen en sjukt jobbig grej för mig. Jag måste börja skriva mer regelbundet (men givetvis inte hindra det kreativa flödet), träna regelbundet, äta regelbundet, sova regelbundet. Och allt sånt! (Okej jag vet inte om jag pallar). (Jo jag borde, men det är så asjobbigt). (Eh vilket konstigt blogginlägg).

Man kan vänja sig vid allt. Man kan till exempel vänja sig vid att duscha i iskallt vatten. Eller vid att ha skavsår. Eller vid att försova sig. När man blir van vid något blir det ingen big deal. Ibland är det bra. Ibland är det dåligt. "Vi käkade våfflor, men det har vi gjort minst en gång i månaden i ett år nu". (Underförstått: det är inget speciellt). Våfflor är ju fortfarande jättegott. Jag åt våffla igår. Jag vill ha ett våffeljärn. Tänk så är det dina sista våfflor då! Så låtsas du som ingenting. Men det är väl bara mänskligt. Vi är väl bara mänskliga.




Fånga mig när jag hoppar tillbaka.

Idag har jag högklackat för första gången på väldigt länge. Det känns sjukt bra (fast jag är inomhus tar jag inte av mig skorna). Äntligen hemma. Jag har återfått min kvinnlighet och min image. Lite så känns det faktiskt. Jag älskar HIGH HEELS. Jag har sett ett par assnygga från vagabond. Give me money! Eller ett presentkort. Jag behöver ett par klackar. Ett par för mitt hjärta! Jag har idag intensivprövat mitt tålamod i en och en halv timme. Jag hll på att flippa. Fick lite akutpanik, men det gick bra. Jag tror jag lärde mig något, som vanligt. Och på tal om att lära sig saker har jag på sistone bland annat lärt mig skjutsa på cykel och åka longboard. Nu vill jag ha en longboard. Fast då funkar det definitivt inte med klackar på fötterna.