CATTIS

Jobb. J-o-b-b. JOBB. Jag måste få ett jobb. Jag har inte fått något jobb än. Jag börjar få lite smygpanik. Börjar nästa ångra att jag inte jobbar i Norge i år igen. Jag antar att jag borde lita på att Gud fixar. Men ibland är det inte så lätt.

Sökandet av perfektion. Som om saker blir bättre. Som om man betraktas som mer lyckad. Som om man klättrar upp på någons favoritlista. Som om man är mer värd att bli omtyckt, för att man kämpat i det tysta. Man springer inombords. Måste lyckas. Tappar greppet inombords. Kan inte förklara, för ingen skulle förstå. Mindre att älska. Eller mer procentuellt sett. Ser inte skillnad på styrka och svaghet. Ser inte skillnad på svart eller vitt. Vet bara att om man satsar, då satsar man allt och springer tills fötterna domnar. Man blir rädd för att misslyckas. Man vill inte bära med sig ännu en förlust. Man vill inte att någon ska avslöja, riva ridån för tidigt. Det är en hemlig tävling med leende för att skydda en dold agenda. Behöver vara ensam för att lyckas. Ingen får bry sig. Därför flyr man. Målmedvetenheten bygger bo. I tystnaden, under ytan, bygger man en styrkeillusion som säger att man är oövervinnerlig. Det blir kaos när man är fullständigt övertygad om att man kan flyga.

Som såpbubblor. Så fina. Så sköra. Fina att se på. Man vill fånga dem, men det går inte. Fångar man dem går de sönder. De måste få flyga fria för att överleva. Vi kan bara le och se på. Le med mig. Jag blir så glad. Det bubblar inombords. Ska vi dela glädje? Då dubblerar vi glädjen.  Vi maxar känslan och seglar i medvind mot solskensdagar. HEJ.

Jag sitter ensam på kontoret. Har pysslat ihop lite småprojekt. Blev inte riktigt som jag tänkt mig. Men sjukt skönt att få lite ensamtid. Jag har inte lust att åka hem. Inte för att det är onice att vara hemma, utan för att jag aldrig, någonsin typ, är ensam. Just nu vill jag ha långt eller krot hår. Inte någon mellanlängd. Drygt, för hårväxt funkar inte riktigt så. Och klipper jag av det tar det ännu längre tid innan det blir långt igen. Måste tvätta kläder. Borde alltså cykla hem. Börjar bli lite hungrig också. Jag har en idé. En asbra idé. Så ni vet.

Fokusera på en sak i taget för att inte tappa greppet och störta ner i stressravinen. Balansera. Fokusera. Och jobba [jåppa]. You smile I smile. Bye bye worries.

Det är dagar som dessa då jag inser min oövervinnerlighet. Det är nu för tiden jag nynnar på Fame och drömmer jumbodrömmar med framtidsplanerna i superfokus. Jag vinner lyckopris och livsläget känns sweet. Det är kanske för att jag är en vinnare. Win-win. Vinka när jag klackar genom stan. Pop pepp

Hallå där naturen. Välkommen att ta av dig vinterkappan. Jag vill blunda när jag ser snöhögarna som ligger kvar trots det faktum att våren knackat på i över en månad nu. Jag och livslyckan spelar i samma lag igen. Igår stod jag i hejarklacken i innebandysemifinalmatchen som tog Storvreta till SM-final. Det var sjukt roligt. Lite impulsivt. Men nice. Pling pling nu ska jag göra viktigheter vidare planera storslagna mästerverk samt överraska dig genom att sluta utan punktering fast min cykel är i hemma och jag är här men den har punka som sagt och jag är happy ever after som vanligt i hjärtat och skrivflödet fyller min tanke

Regn och snösmältning ger mig inspiration. Det är under de grå dagarna jag tänker de klokaste tankarna. Det är som att solen överexponerar allt. Man missar kontraset, detaljer och finkänsla. När naturens färger är dassiga och dystra ser jag drömmen om något finare. Jag målar ett drömlandskap, ett landskap som inte behövs när naturen briljerar i skönhet. Det är nu min kreativitet behövs som mest. Det är nu det spelar roll att jag skriver de där texterna med det lilla extra. Det är nu och bara nu jag kan vinna över allt annat i skönhet. Naturen är hoppfull. Den kämpar. Vi kämpar. Båda. Allt går lätt. Just nu i alla fall. Och det är inte för att jag har tagit ur mitt hjärta och gömt det i en box under sängen för att skydda det från bekymmersfulla tankar. Nej för det har jag inte. Det är för att livet skrattar med mig och regnet får mig att känna mig stark och fri. Jag älskar regn.


tell me what i wanna hear.