spy
spy spy bara. jag mår illa. jag mår alltid illa. som fångad i en äcklig karusell som bara snurrar runt runt runt. släpp av mig snälla jag mår illa jag spyr jag spyr jag spyr. de bryr sig inte utan äter korv istället och låter oss åka extravarv kanske.
när du lämnat över staffettpinnen kan du inte göra mer. det spelar ingen roll om du fortsätter springa. du för ingenting framåt. du har gjort vad du kan. det är över. ditt lopp är slut även fast det fortsätter utan att du gör något. kanske vinner ni på grund av din sträcka. då kan du bli glad, men du kan bara hoppas att du gav nog, eller att det du gav var nog, nog för seger. du kan inte springa längre nu. staffettpinnen har gått vidare. vi måste springa, springa för livet om vi ska vinna. måste springa. springa för att vinna. inte tänka bara springa.
lockigt hår
Jag vill vara brun och ha jättelockigt hår. Jag vill inte ha en trästav och konstiga turkosa kläder. Jag älskar drömmar. Jag älskar framtiden. Jag älskar nutiden. Jag älskar dåtiden. Jag tycker om att se på det som formar oss. Det är coolt att skapa distans till sig själv för att se på sitt liv på avstånd. Det är häftigt att se hundravägskorsningarna i horisonten. styrka mod hopp kraft frihet drömmar önskningar mål stolthet visioner hopp tro längtan liv tillit planer framtid val vägar beslut fokus möjligheter
I wanna dance
I en lek jag vet
Det skulle varit lättare då. Jag är hungrig. Det finns en lek där man är två. Man har ett snöre där ändarna är hopknutna så det blir en sluten cirkel. Det är en som börjar och trär på snöret på händerna till någon slags figur, typ ett mönster. Sedan ska den andra personen "ta över" och göra en helt ny figur. Sedan gör man det ett tag fram och tillbaka ett tag. helst till man klarar den, så att man löst ut hela till en cirkel igen. Man kan paja det också, om man gör fel. I alla fall, ni vet i den leken, tänk om det var en kompis som sa till dig "ska vi leka" och sedan bara höll kvar tråden i handen. Hade inte det varit lite konstigt? Efter en stund skulle man kanske ta tråden från kompisen och själv börja. Man skulle kunna vänta tills trådägaren började (men tålamod skulle krävas). Det vore taskigt att avbryta mitt i också. Elakt att, precis när kompisen ska ta över från dig, säga "nu har jag tröttnat". Tänk om man kunde köra den där leken i en evighet, att den aldrig tog slut. Fy vad jobbigt. Vem skulle sluta? Som i ett telefonsamtal.
livstempot
"som en nedförsbacke där man måste springa snabbare och snabbare för att inte falla"
jag målar på natten
Idag har jag namnsdag!
Idag har jag pratat med underbara Bella. Jag har jobbat. Okej, ganska mycket. Jag har pysslat och fixat i lägenheten, typ möblerat om. Jag har köpt vattenfärg (äntligen), men inte penslar (det fanns bara dåliga fjantpenslar som var 3 mm tjocka och helt i plast). Jag har läst bibeln, men inte den där viktiga NG-boken. Jag har städat. Jag har skrivit. Jag har snackat i telefon. Jag har skrattat. Jag har tänkt. Jag har hittat coola bilder jag tagit själv med mobilen (t.ex den ovan. den är från the playground hos vår granne slottsparken). Jag har börjat skriva en önskelista. Jag har slipat lite på dokumentsystemet på vår dator. Jag har våfflat håret. Jag har skrivit viktiga listor. Jag har slagit in ett paket. Jag har skrivit brev. Jag har lyssnat på musik. Jag har sett Bonde söker fru (så sjukt bra). Jag har sjungit. Jag har smsat. Jag har mailat. Jag har diskat. Jag har bytt gardiner. Jag har stickat. Jag har planterat blommor. Snart ska jag springa upp på vinden och kika efter lite viktigheter i vårt förråd. Och så ska jag skriva två skitviktiga grejer. Idag är det min namnsdag.
inspiration
Carolina Gynning inspirerar. Hon är grym på att måla. Hon har en utställning här i Malmö till helgen. Tänkte gå. Jag vill ha målarfärg! Egentligen skulle jag vilja akrylfärg, men det är så dyrt. Jag har letat efter vattenfärg jättelänge, men det verkar inte finnas någonstans. Ska fortsätta imorgon. (jag vill ha den här gynning-tavlan, men den kostar 28 000 typ.)
Min mage är sämst. Försöker tänka på vad jag äter. Hjälper lite. Fast jag kan typ inte äta något alls. Mamma har bokat läkartid. Orkar inte riktigt längre. Måste undersökas innan kroppen inte pallar mer. Det kommer innebära en dyr flygresa till Uppsala. (Jag har en idé om en smart kosthållning. Ska försöka testa, men man måste ha så mycket disciplin). Jag hittade en underbar vintagebutik idag. Det var väldigt dyrt och väldigt väldigt fint. Besökte ett par mysiga inredningsbutiker också. Jag älskar kvarteren där jag bor.
Hong kong is back
Jag har hittat Hong Kong, så nu är mina naglar korallfärgade igen. Måste hitta fler färger som jag älskar. Korall forever funkar liksom inte. Alla mörka färger (typ blått, svart och lila) ser läskigt ut när man är vinterblek. Jag borde sola solarium, men jag orkar inte riktigt uppbringa tillräckligt med energi för att jag ska orka bry mig om hudens bländande årstidskulör. Det hade varit nice att kunna göra om Michael Jackson - fast tvärtom. Ni vet, han var mörk men gjorde sig vit. Jag är vit och skulle kunna göra mig brun. Jag behöver inte ens opereras, utan bara få en sjukdom som gör att jag får massor av pigment (om man tror på fansen - tänk så funkar placeboeffekten).
Malmö-vecka! YES!
Imorgon åker Maria och Amanda iväg på resvecka. Jag har kontorsvecka och ska planera de kommande två resveckorna i Skåne (mitt ansvarsområde - yes!). Det kommer bli mycket jobb men jag tänkte unna mig lite tid i fina Malmö. Jag älskar att jag bor här, men önskar jag kunde tillbringa mer tid här.
Skriver galet mycket nu för tiden. Det känns som att jag skriver varje ledig sekund. Ibland läser jag också. Vill man komma någonstans måste man jobba för det. Jag skulle kunna skriva varenda dag. Jag skriver varje dag. Övning ger färdighet. Hoppas jag på. I veckan ska jag planera mitt nästa projekt väldigt detaljerat. Det känns galet bra. (Ska nog börja nu på en gång). Länge sedan jag bloggade såhär mycket. Mitt liv är fortfarande underbart.
do you get it?
att höra eller lyssna
Ni vet ibland när man bara så sjukt gärna vill berätta något för någon, men det känns som att den egentligen inte bryr sig eller vill lyssna. Ni vet känslan då. Den känslan hatar jag. Då vill jag bara sluta mig som en mussla och låsa in mig med hemligt kodlås och skriva ner berättelsen bara till mig själv. Men inser förändringen och önskar öppnande. Fast palla öppna sig bara för öppnandets skull. Hej hej vaktmästaren, kan du låsa upp mitt skåp säger man ju inte om det är hemlisar där, inne i skåpet alltså
(det är skillnad på att höra och att lyssna)
Hej lycko-liv
this is our secret world
lotto-skrivning
