Åt alla Du


Pysseldag imorgon. Jag vill göra något fint. Jag vill göra dig glad. Och jag vill göra dig glad. Och dig. Och dig och dig och dig. Hoppas du blev glad och du blev glad och du blev glad. Hoppas du fick lite av min energi. Hoppas jag fick dig att se lite annorlunda på livet. Hoppas jag fick ge dig perspektiv. Och dig och dig också. Hoppas jag fick dig att förstå att man kan tänka annorlunda. Hoppas jag fick dig att upptäcka nya saker att glädjas åt. Hoppas jag fick dig att gilla andra sorters människor. Hoppas jag fick dig att bryta mönster. Hoppas jag fick dig att våga vara annorlunda. Och dig och dig och dig med kanske fick mer mod. Hoppas jag fick dig att tro på dig själv. Hoppas jag fick dig att bjuda på dig själv. Hoppas jag fick dig att skratta. Hoppas jag fick tänka nytt och stort. Hoppas jag fick dig att komma närmare Gud. Hoppas jag fick inspirera dig. Hoppas jag fick dig att ta ett steg mot drömmarna. Hoppas jag fick dig att bli mer dig själv. Hoppas jag fick dig att känna dig mer självsäker. Hoppas att jag fick dig att vara nöjd med dig själv. Hoppas jag fick ge dig uppmuntran. Dig, dig och dig. Alla ni. Alla ni som jag hoppas så mycket på. Det är er jag ler ett extra leende för. Det är er jag skrattar med och vinkar åt. Ni. Tillsammans är ni många Du. Jag vill inte att du ska bli som jag. Jag vill att du ska bli dig själv, fullt ut. Som en blomma. Jag vill inte att du ska se på mig, le när jag blomstrar och blomstra med, men genast stänga blomsterbladen och försvinna när du vänder dig om. Jag hoppas på dig för att du har potential. Blomstra. Fascineras inte av dess existens för att sedan blunda och glömma hur det kan vara. För alla borde se dig. Alla borde se dig blomstra.

Och våra ögon lyste.

Me myself and I


Me, myself and I that's all I got in the e-end. Renovering och fix hos mamma och pappa ikväll. Samtidigt som jag försöker trixa ihop framtiden. Det är knepigt. Lite krångligt, men vi försöker. Sen ska jag cykla hem nattetid som vanligt. Inte direkt lust nu. Fast det blir skönt med sval lufft istället för bastuhettan i projekthuset jag befinner mig i. Jag siktar mot kalasbra fortfarande. Men koll och kontroll är för mig långt borta.

Jag tycker hon är cool


Klädsel och styling. Fantastisk. Hon är cool och inspirerande. Girl-power oh yes

Vi har inte tid för sånt här

Det väger fram och tillbaka. Likt en gunga som flyger från ena sidan till den andra. Som om det ska vara så. Någon leker med strömbrytaren - av på av på av på. När det blir lite jobbigare, lite mer utmaning, ännu lite större beslut, då, helt plötsligt, känner jag vad jag verkligen vill. Och då, helt plötsligt, är jag villig att kämpa lite mer. Vi hissar flaggan. Dags att sluta bygga murar för sig själv kanske. Men mig kan ingen fånga. Och mig kan ingen ta.


Det är en övertygelse


We've lost it all. It's gone. Detta är en nya era. En era av idéer. Min era. Övertygelsen viskar i mitt öra att jag har genomskådat allt och därför kommer kriga mot känslan och vinna segern. Själv-klart.

Fly eller fäkta


Bättre fly än illa fäkta.

Tiptop mot skyarna

Jag har en skitbra plan. Flera faktiskt. Läget är tiptop och jag lyfter mot skyarna. Det går bra nu kompis det går bra nu. Snyggt och fräscht.


RSS 2.0