CATTIS

Först gick jag på finten. Jag höll på att falla för tacklingen. Tiden stannade och jag fattade att de ville det. De ville att jag skulle ramla och inte våga igen. Sen kollade jag på domaren. Fortsätt. Så jag slog mig fri och sprang vidare. Jag hade redan gjort ett mål. Och jag tänker inte förlora. Jag kommer inte förlora. Jag är med i det bästa laget. På riktigt alltså, världens bästa lag. Fast alla vet inte om det bara, för de lyssnar inte, de blundar med öronen och hela kroppen. Kanske för att de är rädda eller något. Undra vad som är i mitt brev förresten!



Det är ingen som har sagt att jag inte ändrar mig lika ofta som jag byter skor. För det gör jag. Inte på alla områden i livet såklart. Det finns punkter där jag aldrig ändrar mig, som när jag är bombis och vet exakt vad jag tror, anser eller vill, ni vet. Men jag hoppar studsmatta genom mitt liv och det är för att jag går på känsla (igår ville jag sluta på nya jobbet - idag vill jag bara rulla vidare). Precis som det varit med universitetsutbildningssnacket och alla mina framtidsplaner. Ni bara ler och lyssnar på mina nya idéer. Fast jag är bra när jag bestämmer mig. Jaja. Har skitont i magen och mår illa. Ska äta lite mera glass med hallon. (Och jag vill verkligen ha den svarta väskan på bilden).