CATTIS

Egentligen måste jag sova. Jag ska vara jättepigg och supervaken om fyra och en halv timme. Men jag brukar göra som jag känner för. Och jag känner inte för att sova riktigt än. Min hjärna är proppfull av ord som jag aldrig hinner skriva ner. Ni vet sådana där fina meningar som man skriver i huvudet mitt i livet när man inte har någon skrivbok. Och idag när jag diskade lossnade en stor bit av glaset. Inte "krash" eller "klirrklirr", utan mer "klick" och så var det två glas. Det var en spricka innan, alla visste det (jag tror det var mitt fel till och med). Man kan faktiskt fortsätta använda det där glaset. Lite som att bryta av något obekvämt i sitt liv, som ändå spruckit. Det behöver kanske inte alltid göra ont, som i glaskross - alla tror det. O-oh, säger vi, trasigt glas. Jag och Vicki ska dricka ur våra fina partysugrör hela veckan.

Jag gör en budget. Det är bra. Då får jag en överblick och det är lättare att fatta beslut. Jag ska lämna in den imorgon, eller det här dygnet. Skönt att det är en ny vecka förresten. Då kan man äntligen fixa allt igen. Och ibland känns det som att jag bara måste dela med mig. Fast det är klart. Nödvändigt är det inte, bara lite svårt att stänga för. Jag är ingen öppen låda. Förresten är det visst fint. Alltid fint. Doesn't matter uhm