CATTIS

Jag känner mig som en idisslande kossa, och då inte i metaforisk bemärkelse. Det känns som att min mage ska spricka. Och varje andetag jag tar gör fruktansvärt ont (emellan gör det bara jätteont). Sjukt mycket mat har jag ätit och mer än hälften är sånt jag inte tål. Därför kommer det upp hela tiden och jag sväljer tillbaka automatiskt, för det är inte meningen. Du behöver inte läsa, men jag behöver skriva. Jag orkar inte andas. Jag sprängs. Måste börja om från noll igen. Köra mitt race. Jag mår så bra då. Det är inte som att jag mår dåligt nu. Jag mår bra. Jag mår jättebra. Det är bara min kropp som mår såhär dåligt. Nej vi får köra på mina villkor igen. Men systeryster-surprise-kvällen blev verkligen lyckad. Min kropp borde kanske sova. Igår åt jag kanske nio muffins, så det är inte som att jag har gjort något bra på sistone. Jag fick ett brev igår också. Då blev jag glad.



Och den här bilden är så sjukt vacker. (Jag ska ha den som bakgrundsbild på datorn). Jag vill ha en systemkamera.