CATTIS

Jag ælskar att vara hær. Jag ær långt borta från allt vad stress och krav heter. Jag vaknar på morgonen nær jag vill. Drar på mig træningsklæder och springer en runda och farfar sæger att jag ær sprek. Sen duschar jag och æter frukost en stund. Jag skriver lite, læser lite, markerar i bibeln med mina nya fina færgpennor, gør nåt litet extrajobb, promenerar till storsentret, pratar, hælsar på någon slækting, sjunger och tænker. Man æter massa hela tiden tycker jag. Jag ælskar att jag kan sitta och skriva hur mycket som helst, før jag har all tid i vælrden. Jag får næmligen itet børja på mitt extrajobb førræn jag fått skattekortet med posten och de ær inte så jættesnabba i Norge måste jag erkænna.

(Jag hatar min mage och jag hatar att spy. Æckel)


Jag skriver massa hær. Måste skriva mer och mer och mer och mer. Men det blir aldrig så bra som det msåte bli. Kommer det någonsin bli det eller ær jag alldeles før sjælvkritisk? Ibland blir man aldrig nøjd, man vill bara bli bæst. Det ær konstigt på sætt och vis. Att skriva ær en gåva. Det ær så jag uttrycker mig. Jag fick precis en id\e och en plan. Jag har størd chokladabstinens (undrar just om farmor och farfar skulle mærka om jag drog till statoil nu).