I en lek jag vet







Det skulle varit lättare då. Jag är hungrig. Det finns en lek där man är två. Man har ett snöre där ändarna är hopknutna så det blir en sluten cirkel. Det är en som börjar och trär på snöret på händerna till någon slags figur, typ ett mönster. Sedan ska den andra personen "ta över" och göra en helt ny figur. Sedan gör man det ett tag fram och tillbaka ett tag. helst till man klarar den, så att man löst ut hela till en cirkel igen. Man kan paja det också, om man gör fel. I alla fall, ni vet i den leken, tänk om det var en kompis som sa till dig "ska vi leka" och sedan bara höll kvar tråden i handen. Hade inte det varit lite konstigt? Efter en stund skulle man kanske ta tråden från kompisen och själv börja. Man skulle kunna vänta tills trådägaren började (men tålamod skulle krävas). Det vore taskigt att avbryta mitt i också. Elakt att, precis när kompisen ska ta över från dig, säga "nu har jag tröttnat". Tänk om man kunde köra den där leken i en evighet, att den aldrig tog slut. Fy vad jobbigt. Vem skulle sluta? Som i ett telefonsamtal.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0