CATTIS

Ni vet ibland när man bara så sjukt gärna vill berätta något för någon, men det känns som att den egentligen inte bryr sig eller vill lyssna. Ni vet känslan då. Den känslan hatar jag. Då vill jag bara sluta mig som en mussla och låsa in mig med hemligt kodlås och skriva ner berättelsen bara till mig själv. Men inser förändringen och önskar öppnande. Fast palla öppna sig bara för öppnandets skull. Hej hej vaktmästaren, kan du låsa upp mitt skåp säger man ju inte om det är hemlisar där, inne i skåpet alltså





(det är skillnad på att höra och att lyssna)