HOPE
we've been driving so fast, let's slow down and just roll
Idag har det varit ännu en bra dag. Nice. Mamma gav mig kärlekskaffe i en fin cylinderformad plåtburk. Jag blev väldigt glad. Jag tror jag undervärderar min egen uppskattning när det gäller gåvor. Typ som det är häftigt att inte vara särskilt förtjust i att få presenter. Jag älskar att ge presenter. Och jag gillar att få. Fast ibland är det svårt att uttrycka sin uppskattning. Jag skulle inte vilja få presenter varje dag. Jag gillar att överraskas. Otippade och oförväntade presenter äger. Jag har köpt en fransk poesibok. Och fyndat. Mitt nya favoritord är hopp. Tid och hopp. Jag skriver i min fina bruna bok. Där skriver jag fina ord till exempel. Och klistrar in bilder och annat mysigt. Pyssellådan har jag sorterat i också. Och köpt ny anteckningsbok.
Jag får panik om jag planerar mer än ett år framåt i tiden. Jag lever kanske för mycket i nuet ibland. Lite kanske ja. Men jag förstår framtiden. Jag längtar efter att kunna tömma alla mina kartonger och äntligen få låta alla mina grejer leva lite av mitt liv. Jag vill måla allt vitt. Jag skulle kunna ha på mig mina gamla baggiejeans och en skön sportbh. Det skulle kunna vara sommar. Jag skulle kunna bo på fjärde våningen och dricka grönt te på min balkong i solnedgången. Men inte nu. Inte än. Sen. Sen när jag gjort allt det andra. Allt det som ingår i Guds plan. Jag beundrar och förundras över alla superchill människor. De som bara knyter skorna och landar på en gång. Jag har många idéer och drömmar, men ingen fast plan och ingen verklig vetskap om framtiden. Jag vet bara att jag vill att det ska bli enligt Guds vilja. Så han lär guida mig vidare. Och jag trivs med sättet han gör det på nu. Det funkar bra. Bra för mig.
(quittin's out of the question oh)
Idag har det varit ännu en bra dag. Nice. Mamma gav mig kärlekskaffe i en fin cylinderformad plåtburk. Jag blev väldigt glad. Jag tror jag undervärderar min egen uppskattning när det gäller gåvor. Typ som det är häftigt att inte vara särskilt förtjust i att få presenter. Jag älskar att ge presenter. Och jag gillar att få. Fast ibland är det svårt att uttrycka sin uppskattning. Jag skulle inte vilja få presenter varje dag. Jag gillar att överraskas. Otippade och oförväntade presenter äger. Jag har köpt en fransk poesibok. Och fyndat. Mitt nya favoritord är hopp. Tid och hopp. Jag skriver i min fina bruna bok. Där skriver jag fina ord till exempel. Och klistrar in bilder och annat mysigt. Pyssellådan har jag sorterat i också. Och köpt ny anteckningsbok.
Jag får panik om jag planerar mer än ett år framåt i tiden. Jag lever kanske för mycket i nuet ibland. Lite kanske ja. Men jag förstår framtiden. Jag längtar efter att kunna tömma alla mina kartonger och äntligen få låta alla mina grejer leva lite av mitt liv. Jag vill måla allt vitt. Jag skulle kunna ha på mig mina gamla baggiejeans och en skön sportbh. Det skulle kunna vara sommar. Jag skulle kunna bo på fjärde våningen och dricka grönt te på min balkong i solnedgången. Men inte nu. Inte än. Sen. Sen när jag gjort allt det andra. Allt det som ingår i Guds plan. Jag beundrar och förundras över alla superchill människor. De som bara knyter skorna och landar på en gång. Jag har många idéer och drömmar, men ingen fast plan och ingen verklig vetskap om framtiden. Jag vet bara att jag vill att det ska bli enligt Guds vilja. Så han lär guida mig vidare. Och jag trivs med sättet han gör det på nu. Det funkar bra. Bra för mig.
(quittin's out of the question oh)
Kommentarer
Trackback
