CATTIS - verklighetens magkänsla

Jag brukar inte tänka på vad jag ska blogga om. Men på sista tiden har jag tänkt mycket. Väldigt mycket. På allt möjligt, som vanligt. Men stora tankebubblor har jag blåst och så har jag sett de flyga med vinden och skrivit note i hjärnan att jag borde blogga om det. Knasigt. För jag är ju inte direkt en bloggsatsare.

Ikväll har jag en klump i magen. En konstig känsla. Obehag. Jag småryser lite. Jag vet inte varför. Jag försöker hitta ömma punkten. Fast jag kanske inte vill. Helt. Eller så är det mixen av allt. Allt instabilt och vacklande. Idag spydde jag. Som förut. Jag är stressad i hjärtat. Det känns som att jag springer inombords när jag egentligen sitter stilla. Jag vet inte vad som stabiliserar och vad som rubbar balansen. Säkert. Jag svänger som cykeln på sommaren mellan vägstrecken, men jag nuddar och snuddar och failar hela tiden. Livet är ju bra. Det är nice. Men det är konsigt på samma gång. Face it. Jag vet. Möt verkligheten. Vilken verklighet. Osårbarhet finns inte. Det är fantasin av en gammal sanning. Innan den fulländande bilden och kompletta känslospektrat.