Vi går vidare i tiden drömmare

Tiden har en sån därrrr magisk effekt. Varje sekund, varje minut, varje timme, varje dag, varje vecka går vi framåt. Och lämnar allt det gamla där bakom oss. Det som inte hakar på blir mer och mer avlägset. Oavsett om vi vill det eller inte går vi som skapelser i tiden, begränsade att agera i tiden, bort från vår dåtid, om den inte väljer att följa med oss. Ibland känns det oskönt. Det finns gånger då vi vill kramla oss fast det gamla goda. Vi kniper ihop ögonen, vill inte se något annat och övertygar oss själva om att det aldrig kommer komma en bättre tid, en finare upplevelse eller en mer unik relation. Vi försöker hela tiden komma på orsaker till att vända tillbaka för att kolla dåtidsläget. Vi ojar oss och suckar och rycker på axlarna hur blev det så här. Inte förrän vi börjar se skymten av de nya platserna och inser att livet tagit oss vidare börjar vi njuta fullt ut av nuet igen. Det är knepigt så länge klockan går efter i väskan och du ständigt påminns om det som var, men inte är. Jag är glad. Och Gud är utanför tiden. Han är större än vi fattar och kunskapen om honom gör mig mindre samtidigt som jag växer inombords. Sånt är häftigt. Drömmare.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0